Tittut! |
Måndag
morgon gick färden till Helena och alla hennes djur. Camilla var med. Inget
gruppsamtal dock.
Vid
framkomsten så blev det den sedvanliga frukosten. Bra var att vi inte behövde
stå ute vid vårt buffé bord i bussen som vi annars brukar göra. Skönt att sitta
inne i värmen och fika. Efter fikat så gick vi med Helena för att hälsa på alla
hennes djur. Det finns hästar, getter, får, höns, åsna, hundar, gäss. Mycket
att välja på. Kan vara så att jag glömt
något, jo – det hade jag – emu finns
och lamadjur är på ingående. Ute
på gården finns det alltså säkert sysselsättning så det räcker. Trots att det
var en grå och kall dag så var det ett trevligt besök. Tack Helena!
Vem är du? |
Visst är jag gullig? |
Om Åholmen |
Utsikt från köksfönstret |
Onsdag
så var jag på kurs så Camilla hade sitt gruppsamtal i Rytterne den här dagen. Den
här dagen hade hon tagit med sig Catrin som hjälp. Det började väl med frukost
som vanligt och samtal kring köksbordet.
Vad
gruppsamtalet gick ut på kan jag inte kommentera – och det brukar jag ju inte
göra annars heller så det så. Lite hemligt får det ju vara eller hur?
Tack
för hjälpen med gruppen skulle jag vilja säga till både Catrin och Camilla.
Kolargubben |
Dom
hade varit där bra mycket tidigare för att fixa och dona så vi kunde komma upp
till kolmileplatsen. Där uppe så sprakade den öppna elden och även en värmande
brasa var tänd i kolarkojan. Den kan man faktiskt hyra för hundra kronor
dygnet. Vill man ha spöken på natten så lägger man på en femtiolapp! Ved ingår
i priset. WC finns, fast då av det enklare slaget. Jag har ett problem när det
gäller användandet av den och det beror på mina ståtliga 154 cm i fotlästen. Har
kommit på en lösning så den kommer jag att ta med mig vid nästa besök.
Förhoppningsvis till glädje för alla besökare i kortare format.
Kjell
och Robert berättade om hur en kolning gick till och väldigt viktigt är att
påpeka att en kolmila aldrig brinner – den kolar – brinner den ja, då man illa
ute.
Vi
började dagen med frukost och avslutade den med kolbullar med lingon. Det hör
ju liksom hemma i den här miljön eftersom det var sådant som kolarna åt. Sen
hade förstås gästboken kommit fram så den skrev vi i innan vi tackade för oss
återvände till Västerås.
Tack Kjell och Robert!
Den
femte veckan har redan nått sitt slut. Det går undan som sjutton – veckorna.
Hoppas
vi får en skön helg – inte för kallt men sol vill vi ha. Blir mycket trevligare
då.
Gret-Lis.