19
– 23 oktober 2015
 |
| Sol vid kolmileplatsen |
En annorlunda början blev det den
här veckan. Med frukost och kolbullesmet for jag tillsammans med deltagarna mot
Himmeta. Vi skulle besöka en kolmileplats. Himmeta ligger en liten bit utanför
Köping. Kolemileplatsen var redan sedan långt tillbaka en plats för kolning.
Ägaren av skogen, som tyvärr inte har möjlighet att vara med oss i skogen, just
nu i alla fall, hade en dröm om att förverkliga och återuppta det här med
kolningen. Så blev det för nu ganska många år sedan en dröm som gick i
uppfyllelse. Vid ankomsten kom två andra entusiaster och tog emot oss och
hjälpte oss med vår packning. Det var Kjell och Robert. Vi gick stigen, som jag
tycker bara blir bredare och bredare, upp till själva platsen där kolmilan brukar
ligga och där kolarkojan är belägen. Kolarkojan kan man hyra för 100 kronor
natten, med spöken så kostar det 50 kronor till. Då får man använda ved och
elda med och även låna stekpanna.
 |
| Robert och Kjell berättar |
Kjell och Robert berättade om
platsen, om hur man bygger en mila och mycket annat runt själva kolningen.
När vi började närma oss lunch så
var det dags att börja steka kolbullar. Då kom den där stekpannan mycket väl
till pass. Kjell och Robert såg till att hålla elden i gång under stekningen.
Riktigt hett blir det och rökigt. Vartefter kolbullarna blev klara så
serverades de, med lingonsylt. Någon hade provat förut och för någon var det en
ny upplevelse. Tiden vid kolmileplatsen räckte även till för att kolla in
svamptillgången och på bara några minuter så blev det lite trattkantareller som
nog räckte till en eller två gånger.
Vår tid vid milan började på att
lida mot sitt slut, några rader i gästboken blev det. Vi tackade Kjell och
Robert för dagen och det dom lärt oss, och som en liten stund även bjöd på
solsken.
 |
| Blommor med färg |
Tisdag då blev det en kortare tur.
Till Malma Gård. Frukosten skulle vi inta i Lillstugan.
Efter frukosten så var det dags för veckans gruppsamtal med Camilla. Lite
massage tror jag också det blir. Utanför entrén till stugan kämpar några
blommor fortfarande. Fantastiskt när man ser hur alla träd bara tappar fler och
fler löv.
 |
| Håkan Kling |
Onsdag då var det dags att åka en
bit igen. Vi skulle träffa Håkan Kling frånSkogsstyrelsen vid Väster Våla
Kyrka. Vi var faktiskt tre bussar som följdes åt den här dagen. Vi i
Upplevelsegruppen hade ju vår och sedan var det deltagare och arbetsledare från
de andra grupperna som fanns i de andra två. Jag åkte först med min grupp och
naturligtvis körde jag fel! Det går ju att vända och så fick det bli. Fram kom
vi i alla fall. Meningen var att vi skulle åka genom brandområdet och få en
guidning av Håkan. Det första området som Håkan hade för avsikt att ta med oss
till fungerade
inte så bra eftersom det fanns skyltar uppsatta med ”Älgjakt
pågår!” så då fick vi vända. Håkan som själv är jägare tyckte inte det var så
lämpligt och det får man väl hålla med om. Vi åkte istället till det område som
man gjort i ordning för oss s.k. brandturister. Det fungerade alldeles utmärkt. Platser fanns att ställa
bussarna på när vi ville stanna och titta på den växtlighet som redan infunnit
sig. Vissa områden ser riktigt spöklika ut. Håkan hade redan under vårt
morgonfika börjat berätta om branden. Där Håkan sedan bestämde att stanna så hade
vi möjligheter att fråga om både det ena och det andra, förutom det som Håkan
berättade förståss.
 |
| På väg i brandområdet |
 |
| Rotmurkla |
Det dök upp en och annan bil och
ett större gäng på MC. Så intresse finns. Det är först när man kommer dit som
man någorlunda förstår hur stora områden som blev förstörda.
Så småningom så blev det dags att
åka hemåt mot Västerås igen. Tack Håkan!
 |
| Kenth Norstedt |
Torsdag morgon åkte vi mot Gunsta.
Det ligger en liten bit utanför Västerås mot Sala. Frukosten med förståss! Vi skulle
träffa Kenth Norstedt, även han från Skogsstyrelsen. Både Kenth och Håkan
arbetar vid kontoret i Sala. Vi skulle den här dagen få lära oss om vilt och då
i synnerhet älgen. Vi hade precis börjat fika när Kenth kom och medan vi
fortsatte med det så gjorde Kenth i ordning en liten tipspromenad.
 |
| Tipspromenad |
Vi tittade på träd som älgen varit
och käkat på, vad älgen äter och vad den i synnerhet tycker om. Tipspromenaden
bestod av 13 frågor. När vi kom tillbaka så gick vi igenom de rätta svaren. Det
blev ett riktigt bra resultat. Fullärda – kanske inte – men med betydligt mer
kunskaper än när vi kom så lämnade oss Kenth och for vidare till nästa ställe.
Det finns säkert ännu mer att lära sig men så lång tid hade vi inte på oss. Tack Kenth!
Den näst sista veckan är slut.
Nästa vecka återstår de tre sista dagarna tillsammans.
Skön Helg!
Gret-Lis
